Skip to main content

Bhagavad Gita 1.26-1.27: Arjuna Sees His Family on the Field

Shlokas 1.26 – 1.30 Meaning: Seeing his teachers, grandfathers, and cousins, Arjuna is overcome by intense pity. He tells Krishna that his limbs are failing, his mouth is parching, his body is trembling, and his bow, Gandiva, is slipping from his hand. He feels he is unable to stand and his mind is reeling.

Shloka 1.26

तत्रापश्यत्स्थितान् पार्थ: पितृ नथ पितामहान् |
आचार्यान्मातुलान्भ्रातृ न्पुत्रान्पौत्रान्सखींस्तथा || 26||
श्वशुरान्सुहृदश्चैव सेनयोरुभयोरपि |

IAST: tatrāpaśhyat sthitān pārthaḥ pitṝīn atha pitāmahān | āchāryān mātulān bhrātṝīn putrān pautrān sakhīṁs tathā | śhvaśhurān suhṛidaśh chaiva senayor ubhayor api

Transliteration: tatrapashyat sthitan parthah pitrin atha pitamahan | acharyan matulan bhratrin putran pautran sakhims tatha | shvashuran suhridash chaiva senayor ubhayor api

Shloka 1.27

तान्समीक्ष्य स कौन्तेय: सर्वान्बन्धूनवस्थितान् || 27||
कृपया परयाविष्टो विषीदन्निदमब्रवीत् |

IAST: tān samīkṣhya sa kaunteyaḥ sarvān bandhūn avasthitān | kṛipayā parayāviṣhṭo viṣhīdann idam abravīt

Transliteration: tan samikshya sa kaunteyah sarvan bandhun avasthitan | kripaya parayavishto vishidann idam abravit

Comments